Kropp av stål...Hjärta som en såpbubbla..

Vad säger man.. Jag saknar att kunna ta ut mig ordentligt i träning.. Något jag tycker är lite oroväckande är att jag har gått ner ca tre kilo trots att jag inte har kraft att träna, har ätit onyttigt. Hmmm..

Känner inte mina krämpor som jag ska. Något är lite galet.. Min kropp är gjord av stål tror jag men mitt hjärta är skört som en såpbubbla. Med det menar jag att jag har ett hjärta som slår för dom flesta människor oavsätt bakgrund, deras personlighet, jag ser alltid godhet i människor trots att dom kan vara odjur.Jag tänker:det måste finnes anledning till att människor beteer sig illa,bra, oroligt argt, snällt ja ni vet allt det där. Inte så det är överdrivet utan bara för att jag är sån av naturen. Kan vara vara klumpig i orden men menar inget ont. Klumpig e jag så det räcker å blir över både fysiskt och psykiskt:)

Men lite charmigt är det nog;)

Men sen har jag ett hjärta som lätt brister. Vid olika händelser. Man förknippar saker som händer i nuet med sånt som hänt förr. Man kan känna rädsla för saker som man igentligen inte alls behöva oroa sig för.Men jag har blivit mycket bättre på det planet. Jag har lärt mig att man inte mår bra av att leva i dåtid utan när man lever i nuet är det som gäller och det är då man mår som bäst.

Oj.. nu blev det lite för djupt.. det va ju inte meningen men det kan bli så ibland.

Man skriver ju i en offentlig dagbok..Som många har tillgång till:)

Nu blir det mys med baby.. Om jag inte somnar som vanligt inburrad i honom:)haha..

PUSS PUSS